Predikan från lördagens liturgi handlade om när Kristus frestas i öknen (Matt 4:1-11). Här finns två teman som predikan handlar om: hur Kristus lyckas där den gamle Adam misslyckas, samt hur dopet inte är slutmål utan startskott för vägen mot korset – för Kristus och för oss.
På Teofanias fest, Kristi dop (Matt 3:13-17), sjunger Kyrkan: “Herre, då du döptes i Jordan uppenbarades att vi ska tillbe Treenigheten”. Hur kan Gud vara ett väsen och tre personer, och vad spelar det för roll för vår tro och dess praktiska konsekvenser? Om detta handlar dagens predikan.
På juldagen får vi Guds gåva till oss, Gud Sonen inkarnerad och född som människa av Jungfru Maria. Det är julklappen över alla julklappar! Men vad kan vi ge Gud som gåva?
Tre gånger botar Jesus någon på en sabbat i evangelierna. I dagens evangelium (Luk 14:1-11) botar han en man som led av vatten i kroppen. Men varför gör han det? Det är för att lära oss att yttre laglydnad inte tjänar oss något till, men inre förvandling med Kristus som förebild.
Kvinnan med sjukdomsande i evangeliet (Luk 13:10-17) reser genast sig upp efter att Jesus talat till henne och lagt sina händer på henne. Denna Kristi handpåläggning är aktiv ännu idag, genom prästens handpåläggning vid t.ex. bikten. Hör hur Kristus alltjämt verkar i sin Kyrka!
Utanför Jeriko satt den blinde mannen (Luk 18:35-43). Med en djärvhet, grundad på profeternas utsagor, ropade han ivrigt på Herren Jesus som sin Messias, sitt enda hopp. Kan vi kristna ta efter honom idag, i att lyfta andligen blinda från en hopplös nihilistisk tillvaro?
En uppsatt person får ett kärvt budskap i dagens evangelietext (Luk 18:18-27). Det visade sig att han hade felaktiga föreställningar om det eviga livet. Dessutom vet vi att han inte älskade Gud över allt annat, trots att han utfört alla buden sedan barnsben. Texten får oss att fråga oss själva: vad är min tro om himmelen, och vad viktigare är: älskar jag Gud över allt annat, eller har jag avgudar i mitt liv?
Lördagens texter är hämtade från 2 Kor 11:1-6 och Luk 9:57-62. Paulus uppmanar Korinthierna att inte följa någon annan Jesus än den han predikar. Det är en uppmaning som är lika viktig för oss idag. Jesus undervisar i evangeliet om kraven som följer av att vara hans lärjunge, där överlåtelse är ett framträdande tema.
Aposteln Johannes säger: “Vi älskar därför att han [Gud] först älskade oss.” I liknelsen om den barmhärtige samariten (Luk 10:25-37) får vi förklarat hur Guds kärlek når oss genom Sonens inkarnation till människans frälsning. I ljuset av denna kärlek är vi också kallade att älska som Kristus: “Gå du och gör som han”.
I liknelsen om den rike mannen och Lazaros (Luk 16:19-31) lär vi oss att den rike mannen inte fördöms på grund av sin rikedom, utan på grund av sin avsaknad av medlidande och barmhärtighet. Den rike saknar namn, delvis för att var och en som hör liknelsen ska kunna identifiera sig med honom och själv omvända sig från samma kalla hjärta! Den tid vi fått för omvändelsen är här och nu, detta andetaget. Gå inte miste om möjligheten!