I liknelsen om såningsmannen (Luk 8:5-15) beskriver Herren dispositionen i olika människors hjärtan. Ett är hårt, ett är stenigt. Ett är fyllt av tistlar, och ytterligare ett är god ren jord. Vad gör det att ena hjärtat är på ett visst sätt och det andra på ett annat? Och är det hjärtat som inte kan bära frukt för alltid dömt till ett sådant tillstånd, eller kan man mjuka upp marken med fukt och gödsel på något vis? Om detta handla föreliggande predikan.
/
RSS Feed