Herrens liknelse om de onda vingårdsarbetarna (Matt 21:33-42) har relevans ännu idag. Guds Israel är Kristi Kyrka, och även vi förväntas frambära välsmakande frukt: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Detta livet är givet för oss för att odla denna frukt, och inte törne.
Den rike mannen som kom fram för att få vägledning av Jesus får två svar (Matt 19:16-26). Det ena gäller hur han ska få evigt liv, och det andra hur han ska bli fullkomlig. Båda avslöjar Guds enorma godhet och människokärlek. För att få evigt liv uppmanas han att “hålla buden”, för att bli fullkomlig, att “sälja allt” och följa Jesus. Vad är innebörden av dessa båda svar? Det handlar denna predikan om.
Många protestanter har svårt för vår ortodoxa vördnad för Guds Moder Maria. Men när man studerar dagens högtid närmare, Guds Moders avsomnande, framstår denna vördnad som en naturlig följd av den kristna trons fundamenta! Guds Moder är förstlingsfrukten av vårt framtida gudomliga tillstånd. I hennes person har vår mänskliga natur redan uppnått den gudomliggörelse som vi alla är kallade till. Den tomma grav vi gläds över vid påsken är förutsättningen för Guds Moders tomma grav som vi firar idag – och i förlängningen allas vår tomma grav!
Låt inte Gudaföderskan vara en stötesten för dig, utan låt henne vara det stöd som hon i själva verket är!
Vad är tro? Vad betyder det när Jesus talar om det omöjliga: “Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er” (från Matt 17:14-23)? Tro är inte en filosofisk fråga eller en kraftansträngning i stunden, utan en dygd som övas upp i samarbete med Gud. Tro är trohet, trofasthet, att vara trogen. Gud är trofast (1 Kor 1:9). Om vi riktar vår lilla tro, stor som ett senapskorn, mot Kristus, då kan den växa sig större och till och med bära oss genom det omöjliga.
Har du någonsin känt det som att du håller på att sväljas av ångestnattens höga vågor? Eller kanske att du kvävs av otrons blixtkrig innanför och utanför din själ? Att du håller på att begravas av lidelsernas och syndens stora antal? Ett sätt att läsa dagens evangelietext (Matt 14:22-34), i vilken Jesus går på vattnet, är högst personligt: ibland är livet som en storm, och man kan uppleva sig kastad hit och dit av stormens vågor. Jesus överger inte dig i en sådan situation, fastän den kan upplevas närmast outhärdlig. Han som är sann Gud och sann människa är med dig och säger: “Var lugn. Det är jag. Var inte rädd.”
På Antiokias kyrkas stora helgonfest, då hon firar sina skyddshelgon Petrus och Paulus, apostlafurstarna, har vi anledning att stanna upp vid begreppet ”apostolisk” och vad det innebär för kyrkan, tron och oss själva.
Denna lördags text är hämtad från Jesu bergspredikan (Matt 7:1-8), och handlar om den allvarliga synden att döma sin nästa. Den som dömer sin nästa, säger Jesus, är som en som försöker ta ut en flisa ur sin nästas öga när han själv har en bjälke i sitt eget. Att döma sin nästa vittnar därför om en djup andlig omognad, okunskap om vem Gud är, samt rent ut sagt avguderi! Så länge en kristen förblir vid denna synd hindrar han eller hon Guds kärlek att flöda till sin nästa i sitt liv.
På alla helgons dag läser vi Herrens ord om att sätta honom framför allt (Matt 10:32-33; 37-38; 19:27-30). Helgonen är våra förebilder i detta. De är människor som vi, och det enda som skiljer dem från oss är deras totala överlåtelse till Herren. Genom att gå i deras fotspår kan vi efterlikna dem. För det behövs två saker: andlig träning samt förtröstan på Gud. Om detta handlar denna predikan.
På pingstdagen firar vi den Helige Andes nedstigande över apostlarna och Kyrkan. Anden kallas i Trosbekännelsen bl.a. för “Livgivaren”. I denna predikan utforskar fader Mikael vad det innebär, och vad det skulle innebära om Kyrkan inte hade den Helige Ande. Vidare några ord om vad livet för den kristne innebär i gemenskap med den Helige Ande, nämligen barnaskap.
I denna lördags evangelietext talar Jesus om hans gemenskap och enhet med Gud Fadern (Joh 14:10-21). Det är ett budskap om att han är sann Gud. Men Jesus säger också något fantastiskt om dem som hör till Jesus: i honom bjuds de kristna in till den heliga Trendighetens liv och gemenskap!