Jesus väcker ofta ont blod hos de judiska ledarskapet just vad gäller sabbaten. Så även i denna söndags evangelieläsning (13:10-17). Vad är sabbaten egentligen, och varför blir folk så arga på Jesus när han går emot deras ytliga föreställningar om den? Sabbat är Guds vilande på sin tron och hans herravälde i skapelsen, ett herravälde som de heliga kommer att få dela.
Den blinde mannen utanför Jeriko (Luk 18:35-43) är en bild för människan. Livet i denna värld gör oss blinda för vår Skapare och Gud. Denna världens furste gör allt för att vi ska glömma bort Gud och vårt himmelska hemland. Men så som Jesus botade synen hos den blinde mannen, så kan han också bota vår syn idag. Fader Mikael ger tre exempel på hur vi kan se Gud idag, 1) i vår medmänniska, 2) i eukaristin, och 3) i den sanna teologin.
Vad säger den rike ynglingens fråga om hans förhållande till tron och till Gud: “Vad skall jag göra för att få evigt liv?” (Luk 18:18-27) Frågan är densamma som “Hur ska jag göra för att undgå straff?” Denne rike yngling har följt sin religion sedan barnsben, men inte odlat en kärlek till Gud. Det andliga barn som vet att hon är älskad av sin himmelske fader frågar inte efter hur man undslipper straff, utan hur man kan nå gemenskap med Gud. Det är barnets önskan och fråga.
Vi påverkas av diverse falska gudsbilder. Till exempel Gud som obrydd om sin skapelse; Gud som en vred feodalherre; Gud som maktlös. De har väldigt lite att göra med Kyrkans förkunnelse av Gud som den ende människoälskande. I lördagens evangelieläsning (Matt 9:9-13) får vi ett av många exempel på att Gud verkligen älskar människorna, att han inte vill se någon gå förlorad, och att han är mäktug att göra allt för att frälsa oss. Frågan är nu om vi inser vår andliga sjukdom och säker oss till Läkaren? Eller om vi anser oss rättfärdiga och därmed inte i behov av vård? Jesus säger: “jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.”
Denna söndags läsning är liknelsen om den barmhärtige samariten (Luk 10:25-37). I den läser vi om hur en man, en bild för mänskligheten, på sin vandring blir slagen och misshandlad av rövare. Rövarna är en bild för demonerna som misshandlar oss människor. Bland de slag som når oss är förtvivlan, som fullkomligt ödelägger bönen och det andliga livet. Men en god samarier, Kristus själv, kommer för att läka människan.
Eftersom vi också hade dop denna liturgi läste vi dopevangeliet (Matt 28:16-20). Där förklarar Jesus att han har segrat och därför fått all makt i himmelen och på jorden. Det betyder att demonernas misshandel blir omintetgjord i tacksamheten och frimodigheten över Kristi seger. Den blir man i sin tur delaktig av i Kyrkans liv.
Den rike mannen (Luk 16:19-31) döljer sin mänsklighet bakom en mask: rikedomens och festandets mask. Fariséerna döljer sig bakom det fromma hyckleriets mask. Dessa masker hindrar dem från att skåda Kristus som är sanningen, dels i deras mitt, dels i den fattige vid deras port. Men vid dödens inträde visar det sig vem som döljer sig bakom masken, och därmed huruvida man är en sann människa eller inte.
Vad lär oss Kristi möte med kvinnan som haft blödningar i tolv års tid, och hans möte med Jairus lilla tolv-åriga dotter (Luk 8:41-56)? För att förstå fullt ut måste vi studera vad Lagen sade om människor som dessa, och hur Jesus genom sitt handlande visar att han är Lagens fullbordan.
Lördagens evangelieläsning (för hl Johannes av Kronstadt) var saligprisningarna från Lukas 6:17-23. Det är saligprisningarna i kort-format: “saliga är de fattiga, saliga är de hungrande, saliga är de gråtande” osv. Men räcker det att vara fattig, hungrig eller gråtande för att räknas salig av Jesus? Kan inte den fattige synda likaväl som den rike? Fader Mikael förklarar i sin predikan hur dessa ord förstås i enlighet med Kristi Kyrka.
Liknelsen om Såningsmannen (Luk 8:5-15) handlar om hur vårt hjärtas jordmån är och huruvida vi är redo att ta emot Guds Ord när han kommer till oss. Med ett uppriktigt och gott hjärta kan vi bära mogen frukt i uthållighet.
Änkan i Nain fick sin ende son tillbaka från dödens bojor (Luk 7:11-16). Han som är livets Herre, Jesus Kristus, ger en försmak av sin seger över döden. Idag är det många söner och döttrar som ligger såsom själsligen döda på den dödsbädd djävulen förberett för dem. Men det är många av dem som erfar hur Kristus har talat till dem mitt i deras nihilism, lidelsefullhet och likgiltighet, och väckt upp dem från detta döda tillstånd. De kommer till Kyrkan och är såsom levande barn igen, genom Guds kraft.