Palmsöndagen (Joh 12:1-18) är en festdag som präglas av glädje och bävan. Jesus rider in i Jerusalem och hälsas som konung, men den tron han frivilligt rider till är korset. Ändå är den seger han vinner genom korset tyngre än alla andra konungars segrar.
Kyrkans heliga tradition bjuder många vackra exempel på hur omvändelse bringar skönhet i människors liv. När syndare omvänder sig blir de sanna människor. Kanske är helige Maria av Egypten ett av de främsta exemplen på sådan omvändelse? Fader Mikael predikar om omvändelsens skönhet.
Fjärde söndagen i fastan är uppkallad efter den helige asketiske vägledaren och munken Johannes Klimakos (“Stegen”). Han talar om den andliga träningens syfte: nämligen att genom andlig övning låta själen bli regent över kroppen. När själen är kroppens styrman för den hela personen – kropp och själ – till evigheten och gemenskapen med Gud. Om detta predika fader Mikael denna gång.
Tredje lördagen i fastan hör vi om när Levi (Matteus) kallas av Jesus (Mark 2:14-17). Denne tullindrivare ställer till en stor festmåltid av tacksamhet till Frälsaren, och han bjuder in “tullindrivare och syndare”. Detta förargar de skriftlärda bland fariséerna. Fader Mikael predikar om måltidens roll i historien och Kyrkan, och om hur vi bör förbereda oss som goda gäster.
Andra söndagen i fastan firar vi helige Gregorios Palamas och hans gärning för att, i samarbete med Gud, bevara den sanna tron i Guds Kyrka. Denna söndag är således som en slags andra “ortodoxins seger.” Palamas gav nämligen teologiskt uttryck åt det faktum att möjligheten till verklig gemenskap mellan Gud och hans skapelse är möjlig genom de gudomliga oskapade energierna. Fader Mikael förklarar vilket hopp detta innebär i en hopplös och nihilistisk värld i denna predikan.
Idag, på ortodoxins seger, firar vi ikonernas återinförande i kyrkan efterstridigheterna på 700- och 800-talen. Fader Mikael gör ett studium över bruket av ordet “ikon” i Bibeln, och vad det lär oss teologiskt.
Predikan lördagen i veckan före fastan, över Matteusevangeliet 6:1-13. Om Hur Herrens bön, Fader vår, kan bli ett glödande kol som tänder själen till brand för Gud.
Söndagens text handlar om yttersta domen (Matt 25:31-46). Nästan varje söndag under året hör vi om Guds barmhärtighet. IDag här vi om Guds dom. Texten är så skrämmande att en del tar sin tillflykt till villolära för att handskas med den. Det behöver vi ortodoxa inte göra, för även denna text och detta tema handlar om Guds barmhärtighet. Således kan vi fatta mod även inför yttersta domen!
Predikan på den förlorade sonens söndag (Luk 15:11-32): om människans jakt i främmande land, avlägset Gud, efter förgängliga ting som inte kan mätta hennes själv. Om hur till och med en halvdan omvändelse väcker Guds omsorg. Om faran i självrättfärdighet. Och om Guds gränslösa barmhärtighet.
På publikanens (tullindrivarens) och fariséns söndag inleds Triodion (Luk 18:10-14). Fyra söndagar undervisar oss om grundläggande viktiga teman för Stora fastan: ödmjukhet, omvändelse, barmhärtighet och försoning. Idag är temat ödmjukhet, och tullindrivaren lär oss att den som är ödmjuk också uppvisar mod. Vederbörande är nämligen modig att se nyktert på sig själv, och inse sitt behov av Guds barmhärtighet.