”Omvänd er, ty himmelriket är nu här”! (Matt 4:17) Detta är de ord med vilka Jesus inleder sin offentliga verksamhet. Johannes förkunnade att himmelriket var nära. Jesus säger att det är här, det har kommit. Dessa korta och kärnfulla ord inbjuder oss att fundera på vad himmelriket och Guds rike är egentligen.
Idag firar vi paradoxernas stora högtid. Hör vad vi sjunger under den stora nattvardsbönen: ”Jag skådar ett förunderligt mysterium: grottan är himmelen, jungfrun kerubernas tron, krubban en härlig plats där Kristus, ofattbar Gud, vilar.” Dessa paradoxer får oss att begrunda vilket ofattbart mysterium som julens budskap innebär.
När vi hör något som tycks oss motsägelsefullt måste vi stanna upp och tänka till. Det är paradoxens pedagogiska syfte. För vad, av allt Gud gjort för människan från världens skapelse fram till den där natten i Betlehem, vad är större, mer generöst, mer självutgivande kärleksfullt, än att låta sig födas av Jungfrun? Inget.
På Kristi förfäders söndag läser vi en liknelse om en man som bjuder in till fest (Luk 14:16-24). Men de bjudna vill inte komma! De har alla sina ursäkter: nån har köpt oxar, en annan har köpt mark, en tredje har gått och gift sig. Det är en bild för det judiska folket som inte trodde på Jesus Kristus. Men samtidigt vördar vi Kristi förfäder som levde i tro på den kommande Messias. Vem är då en sann Israel? Det är Kristus. Och den som lever i och av honom är Guds Israel, “här är inte längre jude eller grek”. Ortodoxa Kyrkan är Guds Israel, Kristi kropp.
Fader Damaskinos från klostret Xenofontos på berget Athos besökte oss igen och predikade om våra begär. Evangelietexten handlade om den rike ynglingen (Luk 18:18-27). Hans främsta begär var till pengar och rikedom. Vi kan lida av andra missriktade begär, men frågan är hur vi ska förmå rikta dem mot Gud och därmed “läka” våra begär?
Fader Mikael predikar om Jesu liknelse om den barmhärtige samariten (Luk 10:25-37). Vem är min nästa? Och hur mycket ska jag älska? Det är frågor som denna liknelse besvarar.
I berättelsen om den rike mannen och Lasarus (Luk 16:19-31) lär vi oss innebörden av att ha sitt namn skrivet i livets bok, eller att raderas från densamma. Har ens öde något med rikedom att göra? Ja, men det är rikedom i Andens frukt som är avgörande. Och en döpt myrrasmord ortodox kristen är oändligt rik!
Söndagen 17/10 hade vi besök av patriarkens vikarie arkimandrit Jean. Han predikade om vad som kännetecknar en sund och sann ortodox kristen tro. Predikan kretsade kring det kristna livets tre stadier: rening (purification), upplysning (illumination) och gudomliggörelse (divinisation/theosis).
Änkan i Nain får sin son tillbaka till livet (Luk 7:11-16), men inte genom långa böner och ritualer som profeterna fick hänge sig åt, utan genom Skaparens egna ord. Samma ord som gav liv åt stoftet i Edens lustgård gav nu livet åter åt det stoft som vilade på dödsbädden. Samma ord talar liv till oss idag.
Fader Damaskinos från klostret Xenofontos på berget Athos gästade församlingen på föregående söndag. Högtiden var helige Johannes Döparens och Förelöparens halshuggning, och predikan handlar om detta stora helgon som med Frälsarens ord är den främste född av någon kvinna.
Fader Mikael predikar över dagens högtid: Gudaföderskans avsomnande. Vem var den heliga Jungfrun, och varför vördar vi henne? Av flera anledningar, men bland annat för att hon är porten mellan det gamla förbundet och det nya som är Kristi Kyrka. Men också för att hon, genom sitt “ja” till Gud, är porten mellan evigheten och nuet.