predikan

Predikan: den andliga kampens enkla väg

Helige Porfyrios talar ofta om den andliga kampen. Till exempel sade han ”Du kommer inte bli ett helgon genom att jaga bort ondskan. Ignorera ondskan. Om du ser mot Kristus kommer han att frälsa dig” (Sårad av kärlek, 2024, s. 177), och på ett annat ställe framställer han två vägar till helgelse: dels ”den svåra och smärtsamma vägen som innebär kraftfulla utfall mot ondskan, och den enkla kärleksfulla vägen.” Den senare innebär rent konkret, enligt helgonet, att ”öppna en liten glugg [i din själs inre] för att släppa in ljuset så kommer mörkret att försvinna” (Ibid. s. 178-9). Med utgångspunkt i dagens Episteln (1 Petr 5:6-14) och Evangelium (Luk 10:16-21) predikar fader Mikael om den andliga kampens enkla väg.

Predikan: att vidröra det himmelska

Aposteln Thomas fick vidröra något aldrig tidigare skådat, nämligen den förhärligade fullkomnade mänskliga naturen, när han rörde vid Kristi sår (Joh 20:19-31). Av sin människokärlek lät Kristus honom göra det utan att förgås, precis som han låter oss smaka den himmelska födan i den heliga eukaristin.

Predikan: Messias intåg i din själs Jerusalem

På palmsöndagen firar vi Jesu intåg i Jerusalem, Messias ankomst till den heliga staden (Joh 12:1-18). Vad för slags Messias är Jesus? en som kommer “ridande på en åsna”, en ödmjuk konung. De heliga fäderna tolkar Jerusalem på många olika sätt. Dels den konkreta staden i sig, dels Guds Kyrka som det nya Jerusalem, men också den troendes själ som det inre Jerusalem. Vad innebär det då att Messias, Jesus, rider in i vår själ? Och hur hälsar vi honom in där? Om det handlar denna predikan.

Predikan: Gud är inte orättvis, utan trofast

Denna lördags predikan hämtar teman från såväl episteln (Hebr 6:9-12) som evangeliet (Mark 7:31-37). Fader Mikael framhåller det faktum att Gud inte är orättvis, men att vi människor gärna projicerar våra mänskliga förväntningar på honom och därmed lurar oss själva. Gud är dock inte orättvis, han är trofast. När vi klamrar oss fast vid hans trofasthet har vi gott hopp och frimodighet.

Predikan: Dåliga och goda vänner

Den lame mannen bärs av fyra vänner till Kristus för att få läkedom och frälsning (Mark 2:1-12). Vem vill inte ha sådana vänner, som gör allt för att hjälpa sin vän? Men det finns dåliga vänner och goda vänner. Hur känner vi igen dem, och vilka ska vi odla vänskapen med?

Predikan: om ikonen, inkarnationen och gudomliggörelsen

Ikonen är den naturliga följden av att “Ordet blev kött” (Joh 1:14). Den är också sigillet på den sanna tron, att Jesus Kristus är “sann Gud och sann människa,.” Därför går de vilse som inte vördar ikonen. Men vi som nu firar ortodoxins seger denna söndag, vi måste också se till att ortodoxin segrar i våra vardagliga liv, dvs. att vi blir ikoner av Kristus: milda, ödmjuka och kärleksfulla gentemot människorna. 

Predikan: förlåtelsen är en försmak av Guds rike

På förlåtelsens söndag (Matt 6:14-21) finns anledning att fråga sig: “Vad är egentligen förlåtelse för något?” Det är avskrivande av skuld, i juridisk bemärkelse. Det är en vilja till försoning. Genom Skriftens och helgonens liv kan vi dock lära oss ytterligare mer vad förlåtelsen innebär på ett andligt och socialt plan. Om detta handlar denna predikan.

Predikan: den kärleksfulle fadern

Andra söndagen i Triodion läser vi om den förlorade sonen (Luk 15:11-32), men vore inte “den kärleksfulle faderns” ett bättre namn på denna liknelse? Den beskriver nämligen på ett underbart och tydligt sätt Guds karaktär för oss – full av kärlek och barmhärtighet – när han tar emot oss syndare i omvändelsen.

Predikan: Fariséen och Tullindrivaren, helvetet och himmelen

Fariséens och Tullindrivarens söndag (Luk 18:10-14) ger oss förkroppsligade exempel på högmodet och ödmjukheten, och i förlängningen på helvetet och himmelen. Högmodet är nämligen Satans främsta kännetecken, medan det var just genom ödmjukheten som Gud gav oss frälsningen! Lyssna till denna predikan för en djupare genomgång av innebörden av detta för en kristen i allmänhet, och nu inför fastan i synnerhet.

Predikan: synden att döma sin nästa

Sackeus omvändelse är lika oväntad som den är uppmuntrande (Luk 19:1-10). Fastän Sackeus var tullindrivare, och därmed avskydd av alla, såg Jesus vad som försiggick i hans hjärta. När han gick hem till honom mumlade de som stod runtomkring förargat: “Han har tagit in hos en syndare!” Detta, att döma sin nästa, är en av de svåraste synderna som vi kan begå! Varför? Ja, det förklarar fader Mikael i denna predikan.