Fader Mikael predikade på Gudaföderskans avsomnandes högtid om hur Jungfru Maria är vår främsta förebild som kristna. Hon utgav sig själv i osjälviskt tjänande för sin Son, vår Frälsare, och för hans kropp som är Kyrkan.
Fader Mikael predikar utifrån dagens episteltext (Rom 10:1-10). Kristus är lagens slut och varje kristens centrum. Eller borde vara i alla fall, eller hur? För vad händer när vi byter ut Kristus mot annat? Mot lag? Mot flyktig moral? Mot etnicitet? Vi går vilse, och när vi missar ett så viktigt mål innebär vår vilsenhet slutligen död.
Fader Mikael predikar över dagens evangelietext (Matt 6:22-33). Jesus säger att “ingen kan tjäna två herrar”, dvs. “du ska inga andra gudar ha vid sidan av mig.” Den kristnes ende herre är Herren Jesus Kristus själv. Men vi frestas att tillbe andra gudar: Mammon, ideologier, sex, acceptans, osv. När vi byter ut Herren mot någon av dessa falska gudar går vi vilse, och vilseför. “Sök först Guds rike och hans rättfärdighet…”
I evangeliet för alla helgons dag (Matt 10:32-33, 37-38, 19:27-30) talar Jesus kärva ord: “Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig.”
Hur ska vi förstå dessa ord? Vad innebär det egentligen att vara kristen, att följa Jesus? Hur ska man tänka om nation, familj, ideologier och andra engagemang som möter oss i världen? Detta handlar denna predikan om.
Mitt i fastan ställer Kyrkan ett kors inför de troende, till uppmuntran och till utmaning. Uppmuntran, i vetskapen att vi nu är halvvägs genom fastan och skådar uppståndelsen några veckor bort. Utmaning i evangeliets text om att ta sitt kors och följa Herre Jesus Kristus (Mark 8:34-9:1). Men vilket kors är det vi ska ta upp? Om detta predika fader Mikael idag.
Första söndagen i fastan kallas för “Ortodoxins seger”, eftersom ett kyrkomöte år 843 försvarade ikonernas plats i kyrkan. Ikonerna vittnar om att Gud blev sann människa, han lät sig ses. Filippos drar med sig Natanael i dagens evangelietext (Joh 1:43-51) med orden “Följ med och se!” Och Jesus säger till Natanael att “jag såg dig” redan innan de möttes. Gud ser oss, och älskar oss så mycket att han låter sig bli sedd av oss.
Fader Mikael predikar om yttersta domen. I dagens evangelietext berättas att Herren skiljer de rättfärdiga från de orättfärdiga (Matt 25:31-46). Redan nu dömer vi oss själva genom de livsval vi gör. Vandrar vi på dödens eller livets väg? Idag får vi stanna upp och reflektera över våra livsval och på allvar fråga oss vart hän det barkar.
Fader Mikaels predikan 12:e Lukassöndagen. Om de nio otacksamma spetälska, och den ende som återvände för att prisa och tacka Gud (Luk 17:12-19). “Han var samarit”, skriver Lukas, som om han ville poängtera att det etniska ursprunget inte hindrar någon från att leva ett liv som behagar Gud. Paulus tar upp samma tema i episteln: “Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri…” (Kul 3:4-11). Vi är alla spetälska, orena av synd. Vi har alla blivit botade av Jesus. Både grek och svensk, både libanes och amerikan. Vad som spelar roll är om vi lever som den ende: i lovprisning och tacksägelse.
…dvs. utan att förvänta dig någonting tillbaka! På Juldagens liturgi läser vi Matteusevangeliet 2:1-12. Det är berättelsen om när de vise männen kommer först till Herodes och sedan till Kristus och Gudaföderskan. Vilket var deras ärende? Att tillbe. Så ska vi också leva.
Fader Mikael predikar med anledning av en nyligen upplyst broder genom myrrasmörjelsens sakrament. Predikan utgår från Paulus andra brev till Timoteus 1:8-18. Finns ett bättre tillfälle att påminnas om den första kärleken till Kristus? En själ innesluts i Kyrkans gemenskap. Änglarna gläds i himnmelen! Låt oss kristna inte svalna till ljumhet i vår kärlek till Gud och varandra. Vi bär ju hoppet, hopp för oss själva och för världen.