Fira jungfrumartyren Lucia med oss! Lördag den 13:e december kl. 16:00 – Aftongudstjänst till heliga jungfrumartyren Lucia i Sankt Matteus Kapell på Västra Kyrkogården, Sannaplan 1, Göteborg. Följt av – Luciaprocession runt kyrkan med ikoner och ljus. Därefter – Lucia läser helgonlegenden, och vi sjunger våra kära advents- och julsånger tillsammans över enkelt julfika. Alla … [Read more…]
Denna söndag firar vi helige aposteln Andreas, den förstkallade (Joh 1:35-51). Jesus sade till honom “Kom och se”, och vad han fick se under de tre år som han följde Mästaren fick honom att gå ut vida omkring med evangeliet. Han kom bl.a. till Krimhalvön, och led slutligen martyrdöden på ett X-format kors i Patras, Grekland. Vad han förkunnade var samma omvändelse och kärlek som han hört Herren förkunna. Idag är det vi som i vår tid och kontext är kallade att vittna om denna omvändelse och kärlek!
Den rike mannen i söndagens text (Luk 12:16-21) befanns vara fattig inför Gud när han plötsligt och oväntat dog. Hur ska man leva som kristen för att komma inför allas Domare skrudad i goda gärningar och med skatter samlade i himlen? Om detta handlar denna predikan.
Den man som möter Kristus och hans apostlar i lördagens evangelieläsning (Luk 9:37-43) tycks betrakta Jesus nästan som en automat eller magiker. Hans tro är synnerligen omogen! Men utan en genuin tro – även om den är liten och svag – blir det ingen synergi mellan Gud och människan, ingen samverkan till gudomliggörelse och frälsning.
Är du en Petrus eller en Judas? I söndagens evangelietext får vi höra att lärjungarna lämnade allt och följde Kristus (Luk 5:1-11). Det kom också att inkludera deras politiska och ideologiska föreställningar om Messias och hans uppgift på jorden. Petrus kom till insikt, omvände sig och fick upprättelse. Judas klamrade sig fast vid sina världsliga föreställningar, förrådde Kristus, och gick under av förtvivlan och hopplöshet. Även idag kommer människor till Kristus. Frågan är: har de lämnat allt, inklusive sina ideologiska föreställningar, såväl till höger som till vänster? Den som inte gjort det kommer gå samma öde till mötes som Judas. Den som lämnat ideologierna utanför Kyrkan har chans att, likt Petrus, verkligen förstå vem Kristus är och lära känna honom. Så vem är du: Petrus eller Judas?
+ Den 24:e september firar vi minnet av biskop ADALVARD (den äldre) av SKARA. Adalvard vigdes av Adalbert av Bremen till ”biskop över Götaland”. Han motverkades inledningsvis i Östergötland, där kung Emund den gamle regerade. Situationen blev så ansträngd att han var tvungen att fly västerut, för att senare verka i Skara stift mellan åren … [Read more…]
Söndagen för Korsets upphöjelse betonar korsets väg för vår upphöjelse. Upphöjelse betyder, i andlig bemärkelse, att bli helig och gudomliggjord. Korset är vägen som vi vandrar i Jesu efterföljd. På samma sätt som han inte ryggade tillbaka eller klev ned från korset, så kallas vi också att stanna kvar på vårt kors och genom det stiga till himmelens höjder.
Denna “Söndagen före korsets upphöjelse” läser vi ur Johannes evangeliet 3:13-17. Där framkommer mycket om Guds karaktär och kärlek i några korta verser. Gud själv tar initiativet för vår frälsning. Han är den som steg ner som Människosonen för att vi skulle kunna stiga upp med honom som Guds söner och döttrar. Vägen för det är korset, men det är inte ett vredens redskap, utan det yttersta uttrycket för Guds kärlek.
Den unge rike ynglingen i dagens evangelietext (Matt 19:16-26) erfar att han saknar något. Detsamma gäller alla människor: vi saknar Gud så länge vi inte funnit honom, och vi försöker mätta den längtan med alla möjliga substitut. Det är som den helige Augustinus omvittnar i sina Bekännelser: “Du, o Gud, har skapat oss till din avbild, och vårt hjärta är utan frid till dess att det får frid i dig.” Frid och fullkomning når vi hos Kristus, och enbart hos honom. Priset är bara att “sälja allt”, men vad innebär egentligen det? Om detta handlar denna predikan.
I liknelsen om den orättfärdige tjänaren (Matt 18:23-35) undervisar Herren Jesus om vikten av förlåtelse. Den som förlåter breder ut himmelriket här och nu, och efterliknar Guds egen karaktär. Den som inte förlåter deltar inte i himmelrikets utbredande, utan kastar sig själv rentav i en märk fängelsehåla, och binder sig med vredens, fåfängas och stolthetens bojor.