Jesus berättar en liknelse vid en måltid hos en farisé (Luk 14:16-24). Liknelsen handlar om människor som bjuds till en festmåltid, men som tackar nej. Istället bjuder arrangören in andra gäster. Läser man denna text i dess kontext av hela kapitel 14 ser man att de som först bjuds in visar sig sakna barmhärtighet, ödmjukhet och givmildhet. I avsaknad av dessa dygder går de miste om festen, och det är en sanning som är lika sann idag som den var då Jesus berättade den.
Huvudpersonen i liknelsen om den förlorade sonen är Fadern (Luk 15:11-32). Han överträffar alla mänskliga förväntningar på kärlek och förlåtelse! Han möter inte den botfärdige sonen som en chef eller paneldomare, utan just som en kärleksfull far. I denna predikan får vi en stark påminnelse om detta faktum.
I liknelsen om den rike mannen och Lazaros (Luk 16:19-31) lär vi oss att den rike mannen inte fördöms på grund av sin rikedom, utan på grund av sin avsaknad av medlidande och barmhärtighet. Den rike saknar namn, delvis för att var och en som hör liknelsen ska kunna identifiera sig med honom och själv omvända sig från samma kalla hjärta! Den tid vi fått för omvändelsen är här och nu, detta andetaget. Gå inte miste om möjligheten!
Fader Mikael predikar om hur långt Guds barmhärtighet når. Om vi börjar jämföra oss med varandra, och tänker att den och den är heligare än jag, då kommer missmod och hopplöshet snart regera vår själ. Men om vi kastar oss i Guds barmhärtiga famn har vi gott hopp om frälsning tillsammans med de heliga!
Predikan på den förlorade sonens söndag (Luk 15:11-32): om människans jakt i främmande land, avlägset Gud, efter förgängliga ting som inte kan mätta hennes själv. Om hur till och med en halvdan omvändelse väcker Guds omsorg. Om faran i självrättfärdighet. Och om Guds gränslösa barmhärtighet.
Liknelsen om den förlorade sonen (Luk 15:11-32) är hela evangeliet i kortformat. I berättelsen om sonen som tar ut sitt arv i förskott ser vi Adam och Eva som brådmoget sträcker sig efter vad de blivit utlovade men inte är redo för ännu. Istället för samarbete med Gud till frälsning och gudomliggörelse försöker sonen sig på att gudimliggöra sig själv genom att följa sina impulser. Dock, oavsett hur tragiskt detta egoistiska och otacksamma fall är, så är Faderns barmhärtighet och bemötande själva huvudpoängen i texten.
“Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig”, säger Jesus. Hur är det möjligt? Vår tid präglas mest av vrede och missunnsamhet. Vreden är ett gift i hjärtat. Det finns bara ett enda rättfärdigt skäl att bli vred, och det är på den egna synden! Om vi tror oss ha rätt att bli vreda lurar vi oss själva och bjuder in stolthet, högmod och självrättfärdighet i våra hjärtan, och då kan vi inte se Gud. Istället: “Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig” (Luk 6:31-36).
Fader Mikaels predikan på förlåtelsens söndag, sista söndagen innan stora fastan 2017. Under förfastan har vi fått förbereda oss inför att träda in i fastan rätt utrustade. På förlåtelsens söndag får vi nyckeln för att gå in genom omvändelsens port och få en välsignad fastetid.
Fader Mikaels predikan på den gudomliga liturgin lördagen 20170211. Söndagens evangelium var Jesu liknelse om den förlorade sonen ur Luk 15:11-32.
I liknelsen står tre gestalter: den förlorade sonen med sin omvändelse; fadern med sin oändliga kärlek och barmhärtighet; och den andre sonen som inte var så glad över att återse sin broder. Vad kan vi lära oss av dessa tre?
Frälsaren sänder oss in i fastan med starka tydliga ord: Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser. När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa … [Read more…]