Den förlorade sonens söndag ger oss evangeliet i kortformat (Luk 15:11-32). Sonen är människan på jakt efter mening och frid utanför Gud Faderns hus. Men den mening hon tycker sig finna i världen är falsk, och sviker när det verkligen gäller. Dock kan den förlorade människan åter minnas sitt hemland hos Gud och återvända dit. När hon då kommer till Faderns hus, som är Kyrkan, blir hon mottagen, omfamnad och upprättad som det Guds barn hon är.
Jesus liknelse om publikanen/tullindrivaren och fariséen i templet (Luk 18:10-14) handlar om ödmjukhet i kontrast till självrättfärdighet och självbedrägeri. I denna predikan undersöker fader Mikael bl.a. de bakomliggande faktorerna till att en människa framhåller sig själv på andras bekostnad och bedrar sig själv. Vidare också varför publikanen är rättfärdig enligt Herren.
Vi firar Kristi frambärandet i templet, också känt som Herrens möte (Luk 2:22-40). I denna predikan förklarar fader Mikael dess historiska innebörd; dess typologiska betydelse; hur den aktualiseras för oss under liturgin; samt personligen i vårt hjärta. Genom dessa fyra lager aktualiseras högtiden för oss idag.
Denna lördags evangelieläsning (Joh 10:9-16) handlar om Jesus som är den gode Herden. I texten säger Jesus att han har kommit för att “ge liv, ja, liv i överflöd.” Det är ju underbart, men ibland upplever vi inte vår kristna tro riktigt på det sättet. Det kan tyckas handla mer om plikt, osäkerhet, prestationsångest och rent utav yta! Då har något gått fel. Då har vår blick lämnat den gode Herden och hamnat på oss själva. Men Kristus hjälper oss se på honom igen, i hans Kyrka.
Av de tio spetälska som blir botade av Kristus (Luk 17:12-19) är det bara en som vänder tillbaka och tackar och prisar Gud för hans välsignelse och gåva. Vad kan det lära oss om tacksamhet, och vad lär helige Isak Syriern om den välsignelsens kedja som är tacksamhetens följd? Fader Mikael predikar om detta.
”Omvänd er, ty himmelriket är nu här” (Matt 4:12-17). Vad är himmelriket och Guds rike egentligen? Och varför går det alltid åt skogen när människor försöker skapa ett jordiskt himmelrike utan Gud? Om detta predikar fader Mikael denna söndag.
Omvändelse är början av det kristna livet, den är mitten av det kristna livet, och den är slutet av det kristna livet. Omvändelsen är vår resekamrat genom hela vårt kristna liv, fram till dess vi vilar i vår kista. Det är inte alls något dystert resesällskap. Tvärtom, den som bekantar sig med omvändelsen märker snart att den är ett sanningsvittne, en säker vägvisare, en god och trogen vän som tar fram det bästa ur dig.
Julen är en glädjens högtid. Genom att ta en närmare titt på Juldagens kontakion får vi svar på varför det är en glädjens högtid.
Söndagen före jul får vi höra om Jesu släkt (Matt 1:1-25). Det är en lång rad namn som kanske inte säger gemene man särskilt mycket, men när man tittar närmare på dem märker man att Gud arbetar med de människor som står till buds för att utverka människornas frälsning. Det är hoppfullt för oss idag!
För många moderna läsare är Gamla testamentet svårt att förstå, men faktum är att Kristus skymtar fram på varje sida. Vi firar Kristi förfäder inför jul, och det gr vi av två skäl: 1.) de var trogna Gud trots sina tillkortakommanden och synder, och 2.) de är typologiska förebilder för Kristus själv på olika sätt.