Fariséens och Tullindrivarens söndag (Luk 18:10-14) ger oss förkroppsligade exempel på högmodet och ödmjukheten, och i förlängningen på helvetet och himmelen. Högmodet är nämligen Satans främsta kännetecken, medan det var just genom ödmjukheten som Gud gav oss frälsningen! Lyssna till denna predikan för en djupare genomgång av innebörden av detta för en kristen i allmänhet, och nu inför fastan i synnerhet.
Vi påverkas av diverse falska gudsbilder. Till exempel Gud som obrydd om sin skapelse; Gud som en vred feodalherre; Gud som maktlös. De har väldigt lite att göra med Kyrkans förkunnelse av Gud som den ende människoälskande. I lördagens evangelieläsning (Matt 9:9-13) får vi ett av många exempel på att Gud verkligen älskar människorna, att han inte vill se någon gå förlorad, och att han är mäktug att göra allt för att frälsa oss. Frågan är nu om vi inser vår andliga sjukdom och säker oss till Läkaren? Eller om vi anser oss rättfärdiga och därmed inte i behov av vård? Jesus säger: “jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.”
Liknelsen om publikanen och farisén (Luk 18:10-14) lär oss inget nytt, egentligen, sett till Bibelns vittnesbörd. Likväl är det en läxa som vi gång på gång behöver höra: ödmjukheten är en gudomlig frälsande dygd. Högmodet är en djävulsk förbannad last. När vi nu närmar oss stora fastan inför påsk måste vi lyssna och lära: må vi sträva efter ödmjukheten som kommer av omvändelse till Gud.
På söndag firar vi Sackeus’ söndag med typika kl. 10:00 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Söndagens evangelieläsning är hämtad från den helige evangelisten Lukas 19:1-10. Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen , och han var rik. Han ville se vem Jesus var men … [Read more…]