Archives

Predikan: ortodoxi är evangelium

Första liturgin efter uppehållet (pga. Covid-19), och behovet av att få höra om de glada nyheterna är trängande. Bra därför att Jesus talar om sin eviga delade härlighet med Fadern i dagens evangelietext (Joh 17:1-13), och att han ska förhärliga den mänskliga natur han antagit genom uppståndelsen och himmelsfärden. Och så bra att Paulus varnar för “rovlystna vargar” som ska komma in och förstöra flocken. Idag firar vi fäderna vid första ekumeniska konciliet. Dessa heliga fäder försvarade ortodoxins evangelium gentemot villolära. Men även idag måste vi vara på vår vakt!

Predikan: Vilket kors ska jag bära?

Mitt i fastan ställer Kyrkan ett kors inför de troende, till uppmuntran och till utmaning. Uppmuntran, i vetskapen att vi nu är halvvägs genom fastan och skådar uppståndelsen några veckor bort. Utmaning i evangeliets text om att ta sitt kors och följa Herre Jesus Kristus (Mark 8:34-9:1). Men vilket kors är det vi ska ta upp? Om detta predika fader Mikael idag.

Predikan: Gud ser dig, och låter sig bli sedd

Första söndagen i fastan kallas för “Ortodoxins seger”, eftersom ett kyrkomöte år 843 försvarade ikonernas plats i kyrkan. Ikonerna vittnar om att Gud blev sann människa, han lät sig ses. Filippos drar med sig Natanael i dagens evangelietext (Joh 1:43-51) med orden “Följ med och se!” Och Jesus säger till Natanael att “jag såg dig” redan innan de möttes. Gud ser oss, och älskar oss så mycket att han låter sig bli sedd av oss.

Predikan: Vilken väg vandrar du, dödens eller livets?

Fader Mikael predikar om yttersta domen. I dagens evangelietext berättas att Herren skiljer de rättfärdiga från de orättfärdiga (Matt 25:31-46). Redan nu dömer vi oss själva genom de livsval vi gör. Vandrar vi på dödens eller livets väg? Idag får vi stanna upp och reflektera över våra livsval och på allvar fråga oss vart hän det barkar.

Predikan: Vi var alla förlorade, men lever av Gud

Fader Mikael predikar om den förlorade sonen och den oöndligt älskande barmhärtige Fadern (Luk 15:11-32). Vi var en gång förlorade, både som “hedningar” och som personer. Genom Guds nåd har vi fått komma tillbaka till Faderns hus, där vi hör hemma!

Predikan: varken jude eller grek, bara tacksamhet!

Fader Mikaels predikan 12:e Lukassöndagen. Om de nio otacksamma spetälska, och den ende som återvände för att prisa och tacka Gud (Luk 17:12-19). “Han var samarit”, skriver Lukas, som om han ville poängtera att det etniska ursprunget inte hindrar någon från att leva ett liv som behagar Gud. Paulus tar upp samma tema i episteln: “Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri…” (Kul 3:4-11). Vi är alla spetälska, orena av synd. Vi har alla blivit botade av Jesus. Både grek och svensk, både libanes och amerikan. Vad som spelar roll är om vi lever som den ende: i lovprisning och tacksägelse.

Predikan: tillbe som de vise männen

…dvs. utan att förvänta dig någonting tillbaka! På Juldagens liturgi läser vi Matteusevangeliet 2:1-12. Det är berättelsen om när de vise männen kommer först till Herodes och sedan till Kristus och Gudaföderskan. Vilket var deras ärende? Att tillbe. Så ska vi också leva.

Föredrag: Feminism och Gudaföderskan Maria

Detta föredrag kom till på inbjudan av Teologiskt forum Björköby, Vetlanda pastorat. Fader Mikael talar om feminism och kamp i Kyrkan, och Guds Moder Maria, “Evas tårars befrielse”, som förebild i Traditionen.
Föredraget inleds med att studera de båda skapelseberättelserna i Första Mosebok. Ur dem och kyrkofädernas kommentarer om dem ser vi en ortodox antropologi. Därefter talar fader Mikael om Syndafallet och frälsningen ur ett ortodoxt kristet perpektiv. Vidare även om Marias roll i frälsningen. Avslutningsvis kommer en skiss av kvinnorörelsens historia i tre faser. Till sist ett förslag på hur en sund kristen feminism med rötter i den heliga Traditionen skulle kunna se ut.

Predikan: Kristna bär hoppet

Fader Mikael predikar med anledning av en nyligen upplyst broder genom myrrasmörjelsens sakrament. Predikan utgår från Paulus andra brev till Timoteus 1:8-18. Finns ett bättre tillfälle att påminnas om den första kärleken till Kristus? En själ innesluts i Kyrkans gemenskap. Änglarna gläds i himnmelen! Låt oss kristna inte svalna till ljumhet i vår kärlek till Gud och varandra. Vi bär ju hoppet, hopp för oss själva och för världen.

Predikan: Är du mörkrädd?

Fader Mikael predikar över den gångna söndagens evangelietext (Luk 18:35-43). Den blinde mannen ropar desperat vid Jerikos port. Andligen blinda människor ropar efter förbarmande idag. Hur ska vi svara dem: genom att räddhågset be dem hålla tyst, eller låta dem upplysas av Kristi ljus?