Dop

Predikan: Vad händer i dopet?

Söndag efter Teofania (Matt 4:12-17) tog vi emot tolv personer i Kyrkans gemenskap genom dop och myrrasmörjelse. Fader Mikael predikar om varför vi döper, vad dopet är och vad som händer med den som döps.

Predikan: själens upprättelse

I kvinnan som lidit av en sjukdomsande i 18 år (Luk 13:10-17) ser de heliga fäderna människan som lider av synden. Alltsedan syndafallet har hon varit vänd mot marken, det materiella och förgängliga, oförmögen att resa sig och blicka mot himmelen. Men Kristus lägger händerna på henne och läker henne, då, och ännu idag i kyrkan genom dopet och bikten. Hör hur i dagens predikan!

Predikan: den lame mannen (Joh 5:1-15)

Predikan på den lame mannens söndag (Joh 5:1-15). Kristus kommer för att fullborda det gamla förbundets skuggbilder med det som är bättre: sin egen överflödande kraft, nåd och barmhärtighet. Vi får del av Kristi livgivande kraft genom det nya förbundet i hans blod, genom dopet, myrrasmörjelsen och eukaristin. Allt detta förebådas i det mirakel som beskrivs då den lame mannen vid Betesda-dammen botas.

Predikan: om förtvivlans demon

Denna söndags läsning är liknelsen om den barmhärtige samariten (Luk 10:25-37). I den läser vi om hur en man, en bild för mänskligheten, på sin vandring blir slagen och misshandlad av rövare. Rövarna är en bild för demonerna som misshandlar oss människor. Bland de slag som når oss är förtvivlan, som fullkomligt ödelägger bönen och det andliga livet. Men en god samarier, Kristus själv, kommer för att läka människan.

Eftersom vi också hade dop denna liturgi läste vi dopevangeliet (Matt 28:16-20). Där förklarar Jesus att han har segrat och därför fått all makt i himmelen och på jorden. Det betyder att demonernas misshandel blir omintetgjord i tacksamheten och frimodigheten över Kristi seger. Den blir man i sin tur delaktig av i Kyrkans liv.

Predikan: Vad är meningen med allt egentligen?

Vad är meningen med livet? Vad gör vi ens här? Många har svarat på dessa frågor, men svaren är ofta lika hopplösa som vilseledande för oss människor. Kristus är världens enda hopp. Han är den som skapade oss, och till honom är vi ämnade. Syftet är varken nyandlighet, hedonimsm, beroende eller humanism. Syftet med allt är Kristus. Inte som idé eller enbart andlig verklighet, utan såsom uppstånden, så konkret att helige Thomas kunde sticka fingrarna i såren på hans händer (Joh 20:19-31). Den härlighet han ägde då, den väntar oss vid uppståndelsen, genom Guds människokärlek.

Predikan: hedra namnet eller bli namnlös

I berättelsen om den rike mannen och Lasarus (Luk 16:19-31) lär vi oss innebörden av att ha sitt namn skrivet i livets bok, eller att raderas från densamma. Har ens öde något med rikedom att göra? Ja, men det är rikedom i Andens frukt som är avgörande. Och en döpt myrrasmord ortodox kristen är oändligt rik!

Predikan: den som blir medlem i Kyrkan kastar handsken inför ondskan

Fader Mikaels predikan med anledning av aposteln Simon Ivrarens festdag och vuxendop med myrrasmörjelse i församlingen. Likt Seloterna, som stred mot den romerska staten, måste vi också bruka våld, fast inte konkret våld utan det slags andliga våld som gör att vi når himmelriket. Handsken är kastad, kampen ligger framför. Men Gud är barmhärtig och har gjort allt för oss!