Fjärde söndagen i fastan är uppkallad efter den helige asketiske vägledaren och munken Johannes Klimakos (“Stegen”). Han talar om den andliga träningens syfte: nämligen att genom andlig övning låta själen bli regent över kroppen. När själen är kroppens styrman för den hela personen – kropp och själ – till evigheten och gemenskapen med Gud. Om detta predika fader Mikael denna gång.
På den kananeiska kvinnans söndag lär vi oss att be uthålligt och med ödmjukhet. Vi kan också lära oss den allomfattande bönen “Herre, förbarma dig!” som kan följa med oss i hela vår vardag, och som hjälper oss möta allt som når oss med själsro och tillit till Gud.
Det är lätt att förlora tron i denna kontrasternas svekfulla värld: än går allt vägen för oss, än går det åt skogen. Ibland vore det som om vi var i himmelen, men oftare slår kanske svårmodets vågor mot oss. Hur bevara tron, om än blott som ett senapskorn? Det är frågan. Fader Mikael predikar över dagens evangelietext (Matt 17:14-23).
Fader Mikaels predikan om den Kananeiska kvinnan som uthålligt bad om Jesu förbarmande, och som genom sin uthållighet och tro fick undervisa apostlarna och oss. Be så ska ni få, sök så ska ni finna, bulta och dörren ska öppnas för er.
Fr. Mikael delar sina erfarenheter av att be jesusbönen, och varför den är en utmärkt bön att ständigt bära med sig i vardagen.
Fr. Mikael talar om bönen, den personliga och den gemensamma, ur ett ortodoxt perspektiv. Speciellt viktigt är detta ämne nu inför stora och heliga fastan inför påsk.