Johannes X,
genom Guds, den Allsmäktiges, nåd
Patriark av Antiokia och hela Östern
till
Mina bröder, herdarna I Antiokias heliga Kyrka
Mina söner och döttrar I hela detta apostoliska säte
“Betlehem har öppnat upp Eden: kom, låt oss se! […] Kom, låt oss gripa fatt i paradiset, gömt i grottan! Här har Jungfrun fött ett barn och släkt Adams törst…”
Med dessa ord, skrivna av våra hymndiktare, bjuder vår heliga Kyrka in oss att begrunda Kristi födelse. Kristi födelse är ljusets födelse och hoppets födelse under vårt livs färd. Hans födelse är vår vår mänskliga naturs födelse, den natur som längtar efter evighetens elixir. Han födelse är den glädjens födelse som skingrar alla jordiska orosmolns mörker.
Gud, ödmjuk och givmild, kom till oss i det fattiga Betlehem. Ett barn kom till oss från jungfrumodern, för att stilla våra hjärtans törst efter Skaparen.
Från grottan under marken valde den himmelske invånaren, den högste Herren och Härskaren, att se på människorna som han älskar. Han blev människa för att lyfta människorna till sin gudomlighets höjd och för att smycka dess svaghet genom att ösa sin makts styrka över den. Genom Jungfruns renhet nedsteg han från sin himmelska härlighet, ned till denna sårade jord.
I Betlehem, från Palestinas område, söder om Jerusalem, bredvid Jordan, från Libanons cedrar och trakter nära Damaskus, från vidderna i öster kommer Herren Jesus Kristus, ”Soluppgången från öster”. Han kom till oss för två tusen år sedan och förmedlade sitt evangelium till apostlarna och våra förfäder. Han härskade i själar, regerade på hjärtats tron, bodde i själens krubba och gjorde detta Österland till födelseplats för sitt evangelium. Detta land tog emot honom som ett barn i grottans djup, detta land korsfäste honom på Golgata, och såg honom stå upp igen ur graven. Detta vårt Österland är mer än bara ett land: det är en identitet, existens och vardande. Detta Österland är dopfunt till Kristus för oss antiokenska kristna. Den åderlåtning av kristna som emigrerar från sitt Österland är som den åderlåtning som kommer av det spjut som sticker Kristus i sidan om och om igen vid hans lidande och kors.
När vi nu närmar oss firandet av Kristi födelse närmar vi oss grottan och lutar oss in mot barnet. Vi överlämnar hela vårt liv till honom och ber honom – barmhärtighetens Herre och all trösts Gud – om nåd för alla dem som gått före oss för att skåda hans heliga ansikte. Vi ber honom om fred i vårt älskade Österland, som han villigt omfamnade för vår frälsnings skull. Vi ber för Palestina och det blödande Gaza som korsfästs på internationella intressens altare, och den tystnadens dom rörande de illdåd som ägt rum och fortfarande äger rum där. Vi ber för Syrien och Libanon och för fred i hela världen. Vi ber honom att han, genom sin stillhets makt, ingjuta styrka och fred där krig och stridigheter råder, och att plantera ett frö av sin tillväxt och frid i allas hjärtan. Vi ber för våra bröder, de kidnappade metropoliterna av Aleppo, Yuhanna Ibrahim och Paulos Yazigi, vars försvinnande i mer än ett decennium förtigits utan internationella fördömanden och skandal. Vi ber för varje kidnappad människa som lider av att bli utnyttjad för mänsklig vinning på profitens marknad.
Många rika välsignelser till alla våra barn i hemländerna och utomlands, och till alla människor. Må Gud välsigna dessa dagar och fylla dem med nåd och välsignelse från barnet i grottan, Ljusets Fader, och all trösts Gud. Amen.
Damaskus, 20:e december, 2023