Munken Xenofon, hans maka Maria och deras söner Arkadios och Johannes var uppskattade medborgare i Konstantinopel på 400-talet. Trots sin rikedom och höga ställning utmärkte de sig genom sin enkelhet och godhet. Då Xenofon och Maria ville ge sina söner en mer komplett utbildning skickade de dem till den feniciska staden Beirut. Genom Guds försyn förliste det fartyg de båda bröderna seglade med. Bröderna fördes av vågorna till olika platser på stranden. Ledsna över att ha skiljts åtbestämde bröderna sig för att fullt ut ägna sig åt Gud och gå i kloster. Under lång tid fick föräldrarna inga nyheter om sina barn och förmodade att de hade omkommit. Xenofon, som redan var ganska gammal, hade dock ett fast hopp på Herren och tröstade sin hustru Maria och sade åt henne att inte sörja utan att tro på att deras barn blev skyddade av Herren. Flera år senare åkte de båda makarna på pilgrimsfärd till de heliga platserna, och i Jerusalem fick de träffa sina söner som ägnade sig åt andlig träning i två olika kloster. De lyckliga föräldrarna tackade Herren som återförenat hela familjen. Återstoden av sina liv ägnade Xenofon och Maria sig åt Gud och gick även de i kloster. Munkarna Arkadios och Johannes tog farväl av sina föräldrar och gick ut i öknen där de efter lång andlig träning och kamp belönades med undergörandets och proftians gåvor. Munkåldringen Xenofon och Maria fick även de undergörandets gåva efter att ha bedrivit andlig kamp i tystnad och strikt fasta.
—
Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.