På söndag firar vi minnet av de heliga soldatmartyrerna Sergios och Bacchos. De utsågs till höga positioner i armén av kejsar Maximianus (284-305), som inte visste att de var kristna. Illvilliga personer avslöjade dem för Maximianus, och sade att hans två officerare inte tillbad de hedniska gudarna, vilket betraktas som ett brott mot staten.
Kejsaren, som vill övertyga sig om sanningshalten i avslöjandet, beordrade Sergios och Bacchos att de skulle offra till avgudarna. De svarade att de endast tillbad den Ende Guden, och enbart honom ville de dyrka.
Maximianus befallde att martyrerna skulle fråntas sina militära insignier och rang. Sedan kläddes de i kvinnokläder och leddes genom staden med en järnkedja om halsen, för att hånas av allt folket. Sedan kallade han på Sergios och Bacchos igen och rådde dem med vänlig röst att inte styras av kristna fabler utan istället återvända till de romerska gudarna. De heliga förblev dock orubbliga.
Då befallde kejsaren att de skulle skickas till guvernören i den östra delen av Syrien, Antiokus, som hatade de kristna. Antiokus hade nått sin position med Sergios och Bacchos hjälp. ”Min fäder och välgörare” sade han till de heliga, ”var inte bara barmhärtiga mot er själva, men också mot mig: Jag vill inte döma ed till martyrskap”. De heliga martyrerna svarade att för dem är Kristus livet, och att dö för honom vore en vinning. I ursinne beodrade Antiochos att Bacchos skulle misshandlas skoningslöst, och den heliga martyren for så till Herren. De skodde Sergios med järnskor med infällda spikar och skickade honom till en annan stad, där han halshöggs med svärd ca. år 300.
—
Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.