På söndag minns vi de heliga martyrerna Eulampios och Eulampia på aftongudstjänsten kl. 17. Här följer en kort redogörelse över deras martyrium:
De heliga martyrerna Eulampios och Eulampia, en bror och syster, levde i början av 300-talet i staden Nikomedia. Efter att ha läst ett dekret av kejsar Maximianus (284-305) att varje kristen var under en dödsdom genom avrättning blev Eulampios upprörd över att kejsaren, snarare än att gå iväg för att bekämpa fienderna till hans fosterland, istället tog till vapen mot hans egna undersåtar. De förde ynglingen inför rätta och krävde att han skulle avsäga sig den kristna tron. Då han vägrade rev de honom först med järnkrokar, och sedan satte de honom på en glödande bädd. Plötsligt uttryckte den lidande ett önskemål om att besöka ett hedniskt tempel. Domarna blev glada, och man antog att de hade omvänt ynglingen från kristendomen. I det hedniska templet till Mars ropade helgonet: “I Herrens Jesu Kristi namn bjuder jag dig, avgud, stum och utan själ, att falla ned på marken och bli till damm!” Avguden föll ned på marken och krossades med ett brak. Folket ropade: “Den högste guden är de kristnas Gud, stor och mäktigt!” Helgonet togs åter igen bort för att torteras. Den här gången kom också hans syster Eulampia till lidandet. Hon trädde fram inför domarna och förklarade att hon också var kristen. Eulampios uppmuntrade sin syster: “Syster, frukta inte för dem som väl kunna dräpa kroppen, men inte har makt att dräpa själen” (Matt 10:28). Efter tortyren kastade de martyrerna i en glödhet ugn, men Herren skyddade dem från elden. Slutligen halshögg de brodern, och systern dog av tortyren.
