Helige Polycarpos, biskop i Smyrna, som var “fruktbar i alla goda gärningar” (Kol. 1:10), föddes innan 100-talet efter Kristus, och bodde i Smyrna i Mindre Asien. Han blev föräldralös tidigt men en from änka, Kallista, fick en uppenbarelse av en ängel att hon skulle ta in Polycarpos och uppfostra honom. Efter hans adoptiva moder dog skänkte Polycarpos alla sina ägodelar till fattiga, och började leva ett kyskt liv. Han sörjde för sjuka och döende. Han var god vän med Helige Bucolus, biskop av Smyrna (firas 6/2). Denne vigde Polycarpos till diakon och gav honom i uppgift att predika Guds Ord i kyrkan. Han vigde Polycarpos även till präst senare. Aposteln Johannes levde ännu vid denna tid. Polycarpos var mycket nära vän med Aposteln och ibland åkte med aposteln på apostoliska resor.
Innan Bucolus dog uttryckte han en önskan om att Polycarpos skulle bli biskop i Smyrna. När Polycarpos blev biskop kom Herren Jesus Kristus till honom i en syn. Polycarpos ledde sin församling med apostolisk iver, och han älskades mycket av prästerskapet. Helige Ignatios, Gudbäraren av Antiokia (20/12) hade också stor respekt för Polycarpos. Då Ignatios skulle resa till Rom för att lida martyrdöd, skrev han till Polycarpos att, ”du behövs nu i denna tidsålder om vi skall nå Gud, precis som en lots behöver vind, och precis som en sjöman i stormande hav behöver en hamn.”
Kejsaren Markus Aurelius (161-180) började en fruktansvärd förföljelse mot kristna. Hedningarna krävde att en domare skulle söka upp Helige Polycarpos eftersom han ansågs vara ”alla kristnas fader” och ”Asiens förförare”.
Vid den bodde Polycarpos utanför staden i en liten by, då hans församling var rädda för hans säkerhet. När soldaterna kom för att arrestera honom gick han ut till dem, bjöd in dem och gav dem mat. Han bad om att få en stund över för att be, för att förbereda sig inför sin martyrdöd. Berättelsen om hans lidande och död har nedtecknats i ”Brevet från Smyrnakyrkans kristna till andra kyrkor” – en av de äldste åminnelsetexter i kristendomen.
Då han ställdes inför rätten bekände Polycarpos öppet att han trodde å Kristus, och han dömdes till att bli bränd. Bödeln skulle spika fast honom vid bålen men Polycarpos hävdade att Gud skulle ge honom styrka att stå ut med lågorna, så att det räckte med att de band fast honom. Lågorna kom upp runtomkring helgonet, men brände honom inte. Lågorna kom tillsammans igen ovanför hans huvud i formen av ett valv. Hedningarna märkte att elden inte kunde skada honom, därför stack de honom med en kniv. Det kom så mycket blod ur såret att elden släktes. Biskopsmartyren Polycarpos kremerades sedan. De kristna i Smyrna tog emot hans heliga reliker med vördnad, och de firar hans martyrdöd varje år ännu.
Troparion (Ton 4)
Då du delat Apostlarnas livsstil ärvde du deras tron. Och du hittade vägen till gudomlig kontemplation genom att utöva dygder.
O du som av Gud är inspirerad, genom att undervisa sanningens ord felfritthar du försvarat vår Tro, till och med genom att utgjuta blod.
Biskopsmartyr Polycarpos, bed till Kristus Gud att våra själar må frälsas!
Kontakion (Ton 1)
Genom dygder offrade du upp en andlig frukt åt Herren,därför förhärligades du som en värdig ärkepräst, kloke Polycarpos.
Idag upphöjer vi ditt ärbara minne med sång som har blivit upplysta av dina ord,
och ger därmed ära åt Herren.