Gregorios Upplysaren, Ripsimia, Gaiana m.fl.

På söndag firar vi den helige biskop Gregorios Upplysaren. Biskopsmartyren Gregorios, Armeniens upplysare, föddes år 257. Han härstammade från en kejserlig familj: De Parthiska Arsakidiska kejsarna. Den helige Gregorios far Anak mördade sin frände kejsar Kursar i sin strävan efter Armeniens tron. På detta följde att alla i Anaks släkt dömdes till döden. En viss släkting räddade Gregorios och flydde. De kom från Armenien till Caesarea i Kappadokien och där undervisades han i den kristna tron. Gregorios gifte sig i vuxen ålder, och fick två söner, men blev snart lämnad som änkling. Han uppfostrade sina söner i fromhet. En av dem – Orthanes – blev senare präst, och den andra – Arostanes – gick i kloster i vildmarken. För att sona sin fars synd; mordet på den samtida kejsaren Tiridates far, gick Gregorios i tjänst hos Tiridates och var där en trogen tjänare. Tiridates älskade Gregorios som en vän, men han förföljde de kristna. Då han bestigit Armeniens tron började han kräva att den helige Gregorios skulle avsäga sig den kristna tron. Den ståndaktighet helgonet visade förbittrade Tiridates, och han överlämnade sin trogne tjänare till grym tortyr: De hängde upp Gregorios upp och ned, med en sten om halsen, och kvävde honom med en stinkande rök i flera dagar, de slog och förlöjligade honom och tvingade honom att gå i järnskor med infällda spikar. Den helige Gregorios sjöng psalmer under hela denna tid. I fängelset läkte Herren senare alla hans sår. När Gregorios åter stod inför kejsaren glad och oskadd, blev denne förvånad och gav order att man skulle upprepa tortyren. Den helige Gregorios uthärdade dem utan att vackla, orubblig i sin forna beslutsamhet och styrka. Sedan hällde de hett tenn över honom och kastade honom i en grop, full av huggormar. Herren räddade dock sin utvalde: ormarna skadade honom inte. Några fromma kvinnor gav honom bröd i hemlighet. En helig ängel uppenbarade sig för martyren, stärkte hans krafter och uppmuntrade hans ande. Så gick 14 år. Under denna tid genomförde kejsar Tiridates flera onda gärningar: han lät den heliga jungfrun Ripsimia, åldringen igumenia Gaiania och ytterligare 35 jungfrur från ett av Mindre Asiens kloster lida martyrdöden.

Den heliga Ripsimia hade flytt till Armenien, tillsammans med sin igumenia och sina medsystrar , för att undvika att ingå äktenskap med kejsar Diocletianus (284-305), som var förtrollad av hennes skönhet. När han fick höra detta, skickade Diocletianus en rapport till den armeniske kejsaren Tiridates och sade att han antingen skulle skicka tillbaka Ripsimia, eller gifta sig med henne själv. Kejsarens tjänare fann de flyende och de uppmanade Ripsimia att underkasta sig kejsarens vilja. Helgonet svarade att hon, precis som alla hennes klostersystrar, var trolovade med den himmelske Brudgummen och att ingå äktenskap därför inte var möjligt. Från himlen genljöd sedan en röst: ”Var modig och frukta inte, ty jag är med dig”. De blev förda till huvudstaden. Kejsar Tiridates överlämnade jungfrun till de allra grymmaste plågor: De skar ut tungan, skar upp magen, förblindade och dödade henne, och högg hennes kropp i bitar. Efter helgonets plågor överlämnades även igumenia Gaiana och två klostersystrar till liknande tortyr. Inspirerade av Ripsimia uthärdade de tappert för Kristus, och slutligen halshöggs de. De återstående 33 systrarna stacks ihjäl med svärd och deras kroppar kastades till de vilda djuren. Guds vrede drabbade kejsar Tiridates, och likaså de av hans medarbetare och soldater som hade deltagit i att tortera de heliga. Sedan han ansatts av demoner blev de som ett vilt djur (som en gång skedde med konung Nebukadnessar, Dan 4:30). Han levde i skogen, rev sina kläder och gnagde på sin egen kropp.

Efter att en tid passerat hadeTiridates syster Kusarodukhta en dröm: ”Om Gregorius inte tas ur gropen, kommer kejsar Tiridates inte bli botad”. Några från hovet gick då till gropen och frågade: ”Gregorios, lever du?” Gregorios svarade: ”Jag lever, genom min Guds nåd”. Då tog man upp den helige martyren – orakad, smutsig och mycket svag, men med en lika orubblig ande som tidigare.
Helgonet beordrade att martyrernas kvarlevor skulle samlas upp, begravas på ett kristligt sätt, samt att man skulle bygga en kyrka över deras gravar. Vid denna kyrka hälsade den helige Gregorios den demonbesatte kejsaren och befallde honom att be till de heliga martyrerna. Tiridates blev botad, ångrade sina brott mot Gud, och lät döpa sig med hela sitt hushåll. I och med detta lät också hela det armeniska folket döpa sig.

Genom den helige Gregorios försorg uppfördes Echmiadzinkatedralen år 301 till minne av den Helige Andes nedstigande över apostlarna. År 305 reste den helige Gregorios till Caesarea i Kappadokien och blev där vigd till biskop av Armenien av ärkebiskop Leontios. För sitt apostoliska verk fick han titeln Armeniens upplysare. Den helige Gregorios omvände också många människor från de omgivande länderna Persien och Assyrien till Kristus. Gregorios kallade sin egen son – Arostanes från vildmarken – till biskop för att organisera den armeniska kyrkan, och han drog själv ut i vildmarken. Den helige Arostanes deltog år 325 i det första ekumeniska konciliet, vilket fördömde villoläraren Arios. Den helige Gregorios dog i vildmarken år 335. Hans högra hand och en del av hans heliga reliker vilar nu i ett relikskrin i Echmiadzinkatedralen i Armenien. Enligt den armeniska apostoliska kyrkans tradition, vilken bevarats till idag, välsignar patriarken – med denne alla armeniers patriarks högra hand – den heliga myrran vid den årliga myrratillredelsen.

—

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.