På söndag firar vi den sista söndagen innan den stora fastan. Det är också den sista söndagen i raden av förberedelser in för fastan, och den kallas för ”Förlåtelsens söndag.” Texterna i Vespern påminner oss om Adam och Evas olydnad i Edens lustgård, konsekvenserna av det, samt hur Adam sitter utanför paradiset och beklagar sig för sitt förlorade barnaskap. Vi blir påminda om hur vi förlorat likheten med Gud, och under fastan ska vi leva som om vi vore i paradiset igen. Det handlar inte främst om att ändra våra matvanor (men i paradiset åt de faktiskt bara örter: 1 Mos 1:29), utan att förvärva dygd och renhet i våra liv, att bli lika gud ”så långt det är möjligt för en människa” – alltså att bli gudomliggjorda. Till det är vi skapade, och där är målet för vår sanna natur. Den helige Johannes Chrysostomos skriver: ”Vad är det för nytta med att vi avstår att äta fåglar och fiskar, men biter och slukar våra bröder?” En av Kyrkans hymner uppmanar oss också: ”Låt oss avstå från lidelserna som vi avstår från mat.”
Vi står inte ensamma och övergivna i denna kamp mot lidelserna och synden. Lördagen innan Förlåtelsens Söndag firar vi minnet av män och kvinnor som levt asketiskt och lyst upp världen med gudomligt ljus. Helgonen är inte ”små gudar” som somliga påstår, utan snarare är de exempel på Evangeliets kraft, inkarnationer av hur det kan levas i världen. Som sådana är de värda att följa och ta som vägledare, för de levde ”så som i paradiset.”
Den som har upplevt förlåtelsen vet att i den ligger nyckeln till friden. Förlåtelsens kraft är stark, och den som ger företräde till den vinner en stor rikedom genom det. Den som däremot inte förlåter sin nästa kommer inte bara lida mycket under bitterheten och hatet som förtär den människan inifrån; hon kommer heller inte att bli förlåten av Gud! ”Syndens triumf är splittringen” skriver fader Alexander Schmemann, ”och den första sprickan i syndens borg är förlåtelsen: återvändandet till enheten, solidariteten, kärleken. […] Förlåtelsen är i sanning ett ‘genombrott’ för Guds Rike in i denna syndfulla och fallna världen” (Schmeman, A.: Great Lent, SVS Press, New York 1990, s. 28).
Den kallas också för ”Ostavståendets söndag” då det är sista dagen innan fastan som den ortodoxe kristne äter mejeriprodukter eller animaliska biprodukter.
—
Vesper på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Välkomna!