På söndag är det söndagen efter Kristi Himmelsfärd och vi firar minnet av de heliga fäderna vid det första ekumeniska konciliet år 325 i staden Nicea.
Konciliet kom att få en enormt central betydelse i Kyrkans historia, och där skedde mycket som var intressant inte bara ur teologisk synvinkel – bl.a. berättas det om hur den helige biskopen av Myra, Nikolaos Undergöraren, lär ha slagit prästen Arios på käften av ren ilska över dennes irrläror. Mer om dem senare. Mötet sammankallades av Kejsaren Konstantin för att stilla den strid som pågått i Kyrkan en tid och som gällde frågan om huruvida Sonen var av samma väsen som Fadern i den Heliga Treenigheten. Prästen Arios hade vunnit framgång i Alexandria med sin lära som skulle försvara tron på en Gud och således hävdade att Sonen blott var ett skapat väsen – visserligen det främsta bland dem – men alltjämt skapad. Hur kunde Gud vara en, om Sonen också var Gud? Frågan är logisk och Arios lära skrämmande aktuell än idag (de flesta villolärorna går igen under olika skepnader genom historien).
Den Helige Athanasios, sedemera biskop i Alexandria, stred ivrigt mot Arios irrlära då han insåg att om Sonen blott är ett skapat väsen och inte Gud, då är vår gemenskap med Gud för evigt förlorad. Om Sonen inte antog vårt kött och blev människa, levde bland oss, dog för oss, uppstod för oss och besegrade döden, då är vår tro fåfäng, ja rent av löjlig. Som skapad varelse äger Sonen ingen auktoritet att vara medlaren mellan Skaparen och det skapade, och ingen auktoritet att nedtrampa döden och skänka liv till människorna. Vi människor skulle då inte ha någon chans att någonsin kunna återfå den gudslikhet vi skapades till, vi skulle inte kunna bli gudomliggjorda! Athanasios kämpade för den sanna ortodoxa tron mot Arios och menade att Sonen visst var Gud fullt ut, evig med Fadern. Sonen är född av Fadern “före all tid” och innebär en relation mellan Fadern och Sonen snarare än en linjär tidslinjes skeenden i evigheten. Sonen relation till Fadern, menade Athanasios, var att han var född av Fadern, inte skapad av honom. Den helige Athanasios lära kan sammanfattas i hans ord ur boken “Om Inkarnationen” där han skriver att “Gud blev människa så att människan skulle kunna bli gudomliggjord.”
Problemet mer Arios lära är att det logiska och rationella resonemanget används i ett försök att förstå den Heliga Treenigheten, som måste vara och förbli ett mysterium. Förstår vi Gud har vi fångat in honom i en liten låda som passar vårt förnuft, och “Puff! Så försvinner han i ett moln av logiskt resonemang.” för att parafrasera Douglas Adams. Kort och gott: om vi förstår Gud är han inte Gud utan blott en mänsklig tankekonstruktion eller en avgud som speglar vår egen person. Treenigheten måste förbli ett mysterium.
Vid det första ekumeniska konciliet slog man fast att Sonen är av samma väsen som Fadern, inte av ett liknande väsen. Somliga menar att det var ingen mindre än Athanasios själv som författade texten till vad som idag kallas den Nicenska Trosbekännelsen och som i stort är samma i alla kristna samfund världen över idag. De som skiljer sig från denna bekännelse kan med rätta ifrågasättas om de verkligen borde kalla sig kristna, eftersom denna Trosbekännelse utgör den grundläggande basen i den kristna tron.
—
Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.