Den helige Josef av Damaskus föddes den 15:e Maj 1793 i Beirut och fick namnet Josef George Haddad Firzli (Arabiska:جوزيف جورج حداد الفرزلي). Han var son till en Libanesisk hantverkare och blev vigd till präst år 1817 för Damaskus stift. Där tjänade han som direktör för den Patriarkala skolan mellan 1836 och 1860. Skolan blev en av de ledande Ortodoxa institutionerna för högre utbildningar i Mellanöstern under hans ledarskap. Fader Josef gjorde sig också berömd för sin förmåga att predika väl. Han ivriga predikande fick mycket resultat, och han kom att kallas ”den andre Johannes Chrysostomos” av somliga. Folk lyssnade gärna till honom, och följde de råd han gav. 1848 bröt en hemsk epidemi ut i Damaskus, och fader Josef bistod de behövande, besökte de sjuka och begravde de döda utan att oroa sig om han själv skulle bli sjuk.
Fader Josef led martyrdöden den 10:e Juli 1860 när drusiska marodörer förstörde stora delar av Damaskus gamla stad och dödade mer än 3000 Ortodoxa och Melkitiska kristna. Han blev helgonförklarad år 1993. Så här gick det till när han dog:
Den 9:e Juli 1860, när massakern i Damaskus inleddes, flydde många kristna till Patriarkens katedral (Al-Mariamieh). Fader Josef hade, enligt den lokala traditionen, förvarat kommunionstillbehören (kalken, paténen m.m.) hemma hos sig. Under massakern gömde han tillbehören i sina ärmar, och hoppade från tak till tak mot katedralen. Hela natten styrkte han och uppmuntrade de kristna att stå fasta i situationen, ty fienden kan döda kroppen men inte själen (Matt 10:28): Ärofulla kronor har förberetts till dem som givit sig själva till Gud i Jesus Kristus. Han berättade om några helgons martyrier, och uppmanade dem att följa deras livsexempel.
På morgonen tisdagen den 10:e Juli attackerade marodörerna katedralen. De rånade, dödade och brände allting i deras väg. Många dödades och blev martyrer, andra kom ut på gator och i gränder: bland dem var fader Josef. Då han gick på gatan kände en religiös ledare igen honom – det var en av förföljarna – eftersom fader Josef hade vederlagt honom vid en disputation vid ett tidigare tillfälle. Då han såg honom ropade han: ”Här är de kristnas ledare! Om vi dödar honom kan vi döda alla kristna!” När fader Josef hörde detta visste han att hans tid var inne. Han tog fram kommunionstillbehören och tog del av Jesu Kristi Kropp och Blod. Förföljarna attackerade honom med sina yxor, som om de vore skogsarbetare, och vanställde så hans kropp. Efter att ha bundit hans ben med rep drog de honom på gatorna tills han var sliten i bitar.
Han dog som en martyr, och hans liv, hans vaksamhet, och hans lidanden vittnar om hans helighet. Genom att ”bli lik honom i en död med honom” (Fil 3:10), kröntes han med Kristi ära. Han blev ett exempel att efterlikna, en välsignelse att få ta emot, och en förebedjare inför vår Gud och Frälsare Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evighet. Amen.
Genom Prästmartyren Josef av Damaskus förböner, herre Jesus Kristus vår Gud, förbarma dig över oss och fräls oss. Amen.