Den Helige Gregorios Palamas’ Söndag:

Välkomna att fira aftongudstjänst med oss på söndag. Söndagens högtid är med anledning av den Helige Gregorios Palamas, som lär Kyrkan att de kristna kan gudomliggöras genom Guds nåd i den Helige Ande. Det är ett till firande av föregående söndags tema: Ortodoxins seger.

Den Helige Gregorios Palamas, ärkebiskop av Thessaloniki, föddes 1296 i Mindre Asien. När turkarna invaderade flydde familjen till Konstantinopel, där Gregorios fick sin tids bästa utbildning. När han var 20 år flydde han från staden till det heliga berget Athos, och blev novis i Vatopedi-klostret där. Som andlig fader tilldelades han munken Nikodemos av Vatopedi. Senare vigdes Gregorios till munk och inledde sin asketiska bana. Ett år senare uppenbarade sig den Helige Johannes Teologen för honom och lovade honom sitt andliga skydd.

Efter en tid flyttades Gregorios till ett litet eremitage som kallades Glossia. Igumenen där undervisade den unge Gregorios hur man bad riktigt koncentrerad andlig bön. Sådan bön som fäderna lärt ut: Evagrios av Pontos, Makarios av Egypten, Symeon den nye Teologen m.fl. Denna bön upplyser bedjaren med oskapat ljus, och kräver stor stillhet och tystnad. Därför kom den att kallas ”Hesychastisk bön” (från Grekiskans ”hesychia” som betyder lugn, stillhet). De som praktiserade denna bön kallades ”hesychaster.” Gregorios omfamnade denna form av bön helhjärtat och gjorde den till ett fundament i sitt liv.

År 1326 vigdes Gregorios till präst i Thessaloniki. Han kombinerade sin prästtjänst med sitt eremitliv: Fem dagar i veckan spenderade han i tystnad och stilla bön. På lördag och söndag var han hos sin församling i staden. Då firade han den Gudomliga Liturgin, andra gudstjänster, samt predikade och undervisade. Så småningom startade han en liten kommunitet utanför staden för bön, dit en del munkar kom. Efter några år flyttade han dock tillbaka till Athos igen och levde i avskildhet på St. Savvas skete. 1333 blev han igumen på klostret Esthygmena på norra Athos, men tre år senare återvände han till sin skete för att arbeta med teologiska verk, vilket han fortsatte med till sitt livs slut.

Under sin levnad fick den Helige Gregorios stå i centrum för en av de viktigaste händelserna i den Ortodoxa Kyrkans historia. Genom den sk. Hesychastiska striden fick han visa sig vara en sann försvarare av den Ortodoxa tron.

Den mycket lärde munken Varlaam hade kommit till Konstantinopel från Calabria i Italian 1330. Han hade författat traktater om logik och astronomi, var en skicklig talare, och fick en stol i huvudstadens universitet. Där började han förklara den Helige Dionysios Areopagitens skrifter, vars apofatiska teologi var lika erkänd i öst som i väst. Efter att ha träffat de hesychastiska munkarna på berget Athos anklagade han dem för heresi, eftersom de menade sig skåda Guds ljus i sin bön. Ingen kan skåda Gud, menade Varlaam, i sann apofatisk anda. I dispyter med munkar på olika ställen försökte han förklara att ljuset vid Kristi förklaring på berget Tabor var skapat, och ibland gick han så långt att han förminskade den hesychastiska bönen och skådandet av det oskapade ljuset till ett skämt.

Den Helige Gregorios gjorde först motstånd, efter bön om hjälp från munkarna på Athos, genom att tala om saken i predikningar och andra tal. När han såg att det var gagnlöst skrev han om det i sina teologiska verk. Så författades ”Ett trefaldigt försvar av de Heliga Hesychasterna” (1338). Vid Konciliet i Konstantinopel 1341 fick den Helige Gregorios Palamas möta Varlaam i en debatt i den Heliga Vishetens Kyrka. Debatten skulle handla om berget Tabors ljus och dess natur. Konciliet accepterade Gregorios mening den 27:e Maj 1341, att Gud, onåbar till sitt väsen, uppenbarar sig själv i sina energier, som riktas mot världen och går att uppfatta, likt ljuset på berget Tabor, men som ändå inte är materiellt eller skapat. Varlaams lära förkastades som heresi, och han själv blev förkastad och drog sig tillbaka till Calabria.

Striden mellan Palamiterna och Varlaamiterna var dock inte över än på länge. Flera lärjungar till Varlaam – däribland patriarken Joahannes XIV Kalekos och Kejsaren Andronikos III Paleologos – anklagade Gregorios Palamas för att skapa oreda i Kyrkan. Patriarken exkommunicerade Helgonet efter att han skrivit ett försvar på anklagelserna, och han blev satt i fängelse i tre år. När den gamle patriarken dött och ersatts av Isidoros blev den Helige Gregorios frisläppt och upphöjd till ärkebiskop av Thessaloniki. Efter en turbulent tid vid biskopstronen i Thessaloniki led också Gregorios tid på jorden mot sitt slut. Kvällen innan han dog uppenbarade sig den Helige Johannes Chrysostomos för honom och sade: ”Till himmelen! Till himmelen!” Den Helige Gregorios dog i frid den 14:e November 1359. Han blev helgonförklarad år 1368 av ett Koncilium i Konstantinopel, lett av patriarken Filotheos, som också skrev hans levnadsskildring och helgongudstjänster.

För ett långt föredrag av biskop KALLISTOS (Ware) om den Helige Gregorios Palamas, Guds väsen och energier, och om den hesychastiska bönen, klicka på denna länk.

—

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.