På söndag firar vi den heliga Maria av Egyptens söndag. Den Heliga Maria av Egypten levde i stor botfärdighet i ödemarken efter ett liv i lidelser. Hela hennes levnadsskildring kan ni läsa här. I en betraktelse över den Heliga Maria skriver ärkeprästen Vladimir Berzonsky så här:
Från att ha varit en syndig kvinna blev du en Kristi brud, o allra mest ärofulla Maria, du är en Gudsrikets brud (Från högtidens kontakion).
Den Heliga Maria av Egypten
Tre kvinnor, den första flera sekler från de andra två, mellan de senare två skiljer blott en generation. De delar sin promiskuitet, den uråldriga vanan att sälja sina kroppar för att uppnå vad de önskar i en värld styrd av män. Var och en av dem blev beryktade för sin skönhet och berömmelse: Den heliga Maria i Alexandria – sin tids Las Vegas – våra båda samtida i Amerikas löpsedlar, där de ständigt var i händelsernas centrum.
Vad som skiljer dessa tre åt är på det sätt vilket deras liv slutade. Den första dog i öknen, de båda andra på vanligt vis i sina sängar. Den Heliga Maria vördas som en förebild för alla som fått sina liv radikalt förändrade genom tron på Jesus Kristus. Den är ingen slump att Kyrkan minns hennes levnad på den söndag i Stora Fastan som föregår Palmsöndagen. Hon visade hur radikalt en människas liv kan förändras genom den Helige Andes nåd när man överlämnar sig helt åt Kristus. Hon berättade sin levnads historia för den Helige Zosima, en munk från Palestina. Herren måste ha sänt en ängel som sade åt henne att ansluta sig till den pilgrimsskara från Egypten som skulle till Jerusalem för att delta på Korsupphöjelsens högtid. Hon betalade resan på det enda sätt hon kunde, “genom att erbjuda sin kropp.” En kraft (var det samma ängel?) hindrade henne från att träda in i kyrkan med folkhopen, och hon insåg då hur syndigt hon levat. Hon tillhörde inte de sant troendes skara. Vad hon delgav den Helige Zosima förklarade hur han fann henne “ensam, rynkig, bränd av solen,” men ändå full av Andens eld.
De andra två, Marilyn Monroe och Anna Nicole Smith skiljdes nyligen från detta livet, och var inte lika lyckligt lottade som den Heliga Maria. Inget så livsomvandlande hände någon av dem. Båda fick avsluta sin levnadsbana för tidigt, båda beroende av lugnande medel av något slag så att de kunde somna, vilket är föga förvånande. Ingen av dem lärde sig någonsin vad den Heliga Maria upptäckte, att det bara är Jesus Kristus som kan mätta själens längtan. Kristus är den störste älskaren, ingen annan, och han allena kan mätta våra kroppars, själars och sinnens längtan. Att som kvinna ta en man till sig i sitt liv utan att de får växa tillsammans bortom sängkammaren och genom livets alla erfarenheter är att bli lämnad ofullkomnad och ensam. Sådana kvinnor måste gå ensamma till sängs, men när sömnen inte infinner sig vände de sig till apotekaren för att få något som kunde befria själen från skuld, och ge dem frid i sinnet.
Att leva i våra dagar är att få dessa och liknande “kändisars” liv kastade i ansiktet vare sig vi vill det eller inte. Jag kan inte dra mig till minnes någon formell religion vad gäller Marilyn, men Anna Nicole brukade bära ett stort kors i ett halsband ibland. Hade det någon andlig innebörd, eller var det bara bling-bling? Oavsett vilket verkade det inte finnas någon i hennes närhet som kunde förklara för henne vilka effekter en hejdlös promiskuitet hade, eller hur det skulle sluta om någon levde så. Ingen pastor förklarade för henne att hon aldrig skulle finna sann kärlek i olika mäns famnar. Eller att hon var ett ämne för kvällens komiker. Eller att nu, till och med efter hennes död, de som gör anspråk på hennes barn gör det för att lägga vantarna på de pengar som kommer med barnet.
Anna Nicole hade Marilyn som förebild, och hon fick sluta sin levnad precis som henne. De gav sina kroppar till män som de trodde kunde förverkliga deras drömmar om rikedom och berömmelse. De använde sina kroppar men försmådde sina själar. I vår tid vill vi att våra berättelser ska sluta lyckligt, men så blev det inte för dessa symboler för “det goda livet.” Nu undrar jag hur många av våra kvinnor som skulle anse den Heliga Maria av Egypten vara en vinnare?
(Från Death to the World No. 16, s. 19-20)